GLÄDJE! JOY!

Tro är nåt av det bästa jag vet! Inte bara att tro på Gud utan att tro Gud, att lita på honom. Jag kan se att det är fler än jag ute på nätet som fascineras av detta ämne. Det har alltid varit något som legat nära mitt hjärta och som jag gärna läst och studerat. Och nu igen har jag förmånen att hamna rakt in i en undervisnings serie av Beth Moore som handlar om just att tro Gud för större saker. Vi har inte hunnit så långt ännu, men jag ser att det som vi nu studerar lägger grunden för att gå djupare in i att tro Gud.
Jag tror att jag ibland har för liten tro på mig själv. För jag vet att Gud gör det han sagt. Det är ju hans natur.
Så när jag tar steg i tro, så har jag många gånger fått lära mig att be en gång i tro och sedan bara tacka Gud och vänta. Men hur länge ska jag då tacka och vänta?! Ibland kan detta kännas som sju evigheter och lite till... Jag vet, tro mig jag har gjort det och jag väntar fortfarande tålmodigt på en del svar. Varje gång jag hamnar i stadiet vänta, kommer Gud med en sån frid och glädje. Jag kan vara hur frustrerad som helst i min själ, men ändå så är jag så fylld av en helt otrolig glädje. Jag kan inte riktig förklara denna glädje, men den bara finns där och bubblar. Den får mig att fortsätta tacka och tillbe Gud även om inte mina känslor riktigt säger detsamma.

Jag kan ge exempel...

Harvest Cry, Maj 2006 i Märsta, Arlanda Stad fick jag en så tydlig kallelse att åka till Afrika efter bibelskolan. Det gick liksom inte att tvivla på. Så när skolan väl började i September visste jag att det skulle bli ett fantastiskt år att jag skulle bli väl rustad för att ge mig ut på nya äventyr med Gud.
Eftersom omständigheterna inte varit på topp många år innan bibelskolan gjorde att jag inte klarade att både jobba och gå skola, vilket innebar att jag sa till Gud att jag behöver en lösning på detta. Jag har utgifter men inga inkomster, jag behöver din hjälp. Jag bad verkligen enkelt för jag vet inte hur man ber med fina omständiga ord och har inga intentioner att lära mig heller... Så efter detta fick jag bara tacka Gud för varje dag jag hade mat på bordet. Gud gav mig faktiskt en familj som svar. Gary och Rebeckah ni är FANTASTISKA! Så jag fick äta American style, men i Sverige. Verkligen en välsignelse.

Strax före jul fick jag en påminnelse om ett lån jag hade för tidigare studier och att det var dags att betala igen. Det var en rätt stor summa. Istället för att få panik började jag titta på vad Gud gjort i mitt liv när det kommer till försörjning under hösten. Jag hade aldrig varit utan mat eller kläder och alla bibelskoleavgifter var betalda. Så med det i bagaget så var det bara att fortsätta. Om Gud kunnat hjälpa mig att få ekonomi för bibelskolan hela hösten så varför skulle det nu falla på att jag måste betala ett lån? Jag bara visste att det inte var tid att hoppa av skolan för att ekonomin såg ut som den gjorde. Så under jul ledigheten jobbade jag ett par dagar och fick ihop pengar till lånet, inte allt men en god bit.
Så när jag kom tillbaka till skolan i Januari gick jag in på mitt internet konto och betalade skulden. Hela skulden! Ja, jag vet inte heller vart de pengarna kom ifrån. Men med skulden betald kan jag säga att min tro för Guds försörjning skulle verkligen fungera hela våren också även med en missionsresa inplanerad.
Jag tror aldrig jag har fått så mycket gåvor som under den våren. Det kom pengar överallt ifrån. Jag kunde betala skolan, och fick gåvor från församlingar för att åka på missionsresa.

Så i juni när skolan var slut och jag visste att i september bär det av till Etiopien, jobbade jag för att få pengar att betala för resa, uppehälle, visum m.m.
Men kvällen innan visumet skulle vara betalt hade jag fortfarande inga pengar. Så jag la mig med en visshet att om det verkligen var Guds vilja att jag skulle vara missionär i Etiopien så skulle han lösa detta.
Så dagen när visat skulle vara betalt gick jag till banken i ett ärende för jobbets räkning. När jag var påväg ut från banken fick jag en tanke att jag det var dags att föra över pengar för visumet. Så jag log lite för mig själv när jag gick för att göra en överföring på internet. Men när jag öppnar mitt konto ser jag att jag har pengar till visum och även för att köpa mat så jag skulle klara mig resten av månaden.
Med tårar av glädje lämnade jag banken och visste att det nu skulle bli verkligt, jag skulle till Afrika på riktigt!
Så jag jobbade allt jag orkade den sommaren och fick ihop en god summa pengar som täckte flygresa och de grejer jag behövde ha med mig, men försäkringen och uppehället var fortfarande inte löst.
Så kvällen innan uppehället skulle vara betalt var jag lite nere. Jag hade inga pengar och behövde 10 000kr. Så när jag lagt mig kom jag på att jag inte hängt tvätten, så jag gick upp för att ta hand om den. När jag är mitt uppe i att hänga min tvätt ringer telefonen. Den på andra sidan säger att hon varit i bön och att hon upplevt att hon fått ett tilltal att hon skulle ge mig 10 000kr. Hur reagerar man då? Jag vet faktiskt inte... Jag kommer inte ihåg, men jag tror att det var alla reaktioner i kroppen som man kan ha fast på en och samma gång.
Man kan väl tänka att det skulle vara nog här. Men eftersom inte försäkringen var betald och jag inte hade några pengar för att resa inom landet, fickpengar och till annat som kommer att behövas när an är ute, så slutar det inte här. En församling bestämde sig för att jag skulle bli deras missionär så de betalade både försäkring och en månatlig summa pengar. En annan församling ville ge en engångssumma och många härliga människor kom med kuvert med pengar.
Jag tror verkligen på en överflödets Gud. Men jag tror också att det finns något att lära sig i detta. När du ber för att Gud ska försörja dig, be om mer än vad du själv behöver. Varför? Det finns fler som behöver bli välsignade! Du måste så i tro för att få skörda. Jag är helt övertygad om att detta inte bara gäller det ekonomiska. Men jag har verkligen fått se hur Gud bara öser välsignelser över mig när jag själv sår. Under bibelskoleåret visste jag att det fanns elever som inte kunde betala för sig så många gånger i tro tog jag det jag själv fått för att betala för mig och gav det till någon annan utan att de fick veta, så egentligen välsignade Gud mig dubbelt eftersom jag aldrig själv hade för lite. När det var dags att betala för missionsresan tog vi upp ett offer i klassen till de elever som inte hade möjlighet att komma med på grund av pengar och även då la jag en stor del av min missionsresa i tro på att det funkar att så och skörda.
Under allt detta och även nu, (se bara vilket hus jag bor i och inte är jag hungrig!), så ger Gud mig sån glädje och välsignelse. Jag älskar att få! Det gör jag verkligen! Jag älskar Guds välsignelser! Men det finns inget bättre än att få GE i tro. Att inte först säkerställa min egen situation utan att ge först och i tro vänta på att Gud ska ösa sina välsignelser rakt in i mitt liv. Jag har aldrig blivit sviken i detta.

Jag kan tänka mig att som bonde måste det vara fantastiskt att få skörda i slutet på sommaren och veta att det finns mat för vintern. Men om bonden bara gillar skörden och inte sådden så kan jag med all säkerhet säga att det kommer inte att bli någon skörd för den bonde som inte sår.
Visst kan det låta enkelt. Men den månaden, de veckorna, de dagarna, kvällen innan de 10 000kr. skulle vara betalda var inte helt utan funderingar hur det skulle lösa sig, vart skulle pengarna komma ifrån. Ju närmare inbetalningen ju svårare att hålla tårarna tillbaka och ropa till Gud "du sa ju att jag skulle åka! Jag har inte pengarna! Hur ska jag göra?" och att få till svar "du ska lita på Mig och låta Mig göra."
Gud har verkligen bara fortsatt att välsigna mig och Han ger mig tro som för med sig så mycket glädje i mitt liv.




Now my blog in English:

Faith is something that I really like. Not just beliving in God, but to believe God, to trust Him. I can see that there is more people on the internet that are fascinated by this subject. This is something that has always been close to my heart and that I have read about and studied. Now again, I have the ability to come right into a series of teaching with Beth Moore that is exactly about believing God for greater things. We are not far in the study, but I can see that we are laying the foundation to go deeper in believing God.
I think that sometimes the problem is that I don't believe in myself. I know God will do what he told us, it's His nature.
So when I take a step in faith, many times, God taught me how to pray in faith and then to continue to thank God and wait. But for how long am I supposed to thank God and wait?! Sometimes this can feel like an eternity and some more...I know, believe me, I have done that and at this time I am still waiting patiently for some answers. Every time I come to the place of waiting, God is filling me with such peace and joy. My soul can be so frustrated, but I'm still so filled with the complete joy. I don't really know how to explain this joy, but it's just there, it keeps bubbling inside me. This joy makes me continue to thank God and to worship Him, even if my feelings do not stay the same.

I can give some examples...
Harvest Cry, May 2006 in Marsta in Arlanda Stad, I got a calling from God to go to Africa after bible college. I couldn't doubt that calling so when the school started in September, I knew it was going to be an amazing year and that I would be well equipped to go on new adventures with God.
Since my circumstances haven't been good up to that point, I wasn't able to work and go to school. That brought me to God and I told Him I needed a solution for this. I told Him I have bills, but no income, I need your help! When I'm praying I use simple words, because the long nice ones I never learned and I have no intention to... after this, I started to thank God that I would have food on the table everyday. And as an answer to that prayer, God gave me a family. Gary and Rebeckah, you are AMAZING!! I got to eat food with American style while in Sweden. It was a real blessing for me.
Right before Christmas, I got a letter stating that my school loan bill needed to be paid in January. It was a lot of money. Instead of panicing, I started to look back on what God has done so far that fall in my life when it comes to providing provision. That fall, I hadn't been without food or clothing and all my college tuition was paid. If God had helped me with finances this whole fall, why would I have to stop school just because I had a loan? I knew it was not time for me to stop school just because of finances, so during my Christmas break I worked a couple of days and got some money, but not enough to cover the loan. When I came back to school in January, I checked my internet account, and I was able to pay the whole loan! Yes, I don't know where the rest of the money came from, but when the loan was paid, I could tell that my faith for God's provision would work for me the whole spring semester too, even with the coming mission trip.
I don't think I have ever gotten so many gifts like I did this spring. Money came from everywhere. I could pay the school tuition and I got gifts from churches to go on my mission trip. So in June when school was over and I knew I was going to Ethiopia, I worked to be able to pay for traveling expenses, rent, and my visa, etc.
The night before the visa was supposed to be paid, I still didn't have any money for it. When I went to bed, I knew that if it was the will of God to go to Ethiopia as a missionary, He would provide for me. The day the money was due for the visa, I went to the bank while I was running errands for my job, it came to my mind it was time to transfer the money for the visa. So, I smiled to myself when I went over to do the transferring, I opened my account and saw that I had money for the visa, and also money to buy food for the rest of the month. With tears of joy I left the bank and I knew it was real- I was on my way to Africa! That summer, I worked as much as I possibly could and earned the money to cover my airplane ticket and everything I needed to bring. The insurance and the rent money was not paid.
The night before the rent was suppposed to be paid I felt down in my spirit. I didn't have money and I needed $1500. So I went to bed and I almost fell asleep when I realized I hadn't hung up my laundry. I went up to take care of it and while I was there my cell phone rang; the girl on the other side told me she had been in prayer and God told her that she should give me $1500. How do you react then? I actually don't know... I don't remember, but I think I reacted with every kinda of emotion that you can possibly have at the same time. You might think it ended here, the insurance and pocket money was not covered, and I didn't have any money. It doesn't stop here, one church decided that I would become their missionary, so they paid for both the insurance and a monthly gift. Another church wanted to give a one time gift and lots of amazing people came with envelopes and gave me money.
I really believe in a God that is the God of abundance. I think we have something to learn in this: when you pray, God will provide for you. You have to pray for more than your own needs. Why? There are more people out there that need to be blessed! You have to sow in faith to be able to harvest. I am convinced that this is not only for finances, but in all areas. I have really experienced how God pours out blessings over me when I sow.
During Bible school, I knew there were students that couldn't pay for themselves, so many times I took steps in faith and paid for someone else without them knowing about it and I waited for God to bless me again to pay for my own tuition. So many times God blessed me double because I never lacked anything.
When it was time to pay for the mission trip, we took an offering in the class for the students who couldn't go because of money. That is one of the times when God challenged me to give almost everything I had for my own mission trip and sow it in faith and to believe that I would reap.
During all of this and even now, (look where I live and I haven't been hungry since I came here!), God just poured out His joy into me.
I really love to recieve! I really do! I love the blessings of God! But there is nothing I love more than to give in faith. To first go and sow into someone else's situation and to wait in faith that God would pour His blessings right into my life. I just love that! God has never let me down in this. I can imagine as a farmer it is amazing to harvest at the end of summer- to know there is food for the rest of the winter. But if the farmer only likes the harvest and not to sow, I surely can tell there will be now harvest for the farmer who doesn't sow. Doesn't this sound so easy?
The months before I was waiting, the weeks, the days and the night before the $1500 came, that was not without frustration and wonderings of how everything was going to be solved. I questioned where the money come from. The closer it cameto the due date, the harder it was to keep the tears back and cry out to God, 'What am I going to do? You told me I was going, I don't have the money. What am I going to do?'. Then God said, 'You are going to trust me, and let me do it.'
God just continusly blesses me and He gives me faith that brings so much joy into my life!

Lita på Gud!

Jag kan ibland bli påmind av Gud hur fantastiskt liv jag har sedan jag lämnade mitt gamla liv för att gå med honom.
Men trots detta så kan det komma dagar med förvirring och istället för att lita på Gud och gå i tro så går jag i min egen kraft tills jag inte vet hur jag ska orka med nästa dag...
Det är då jag behöver någon att bolla mina tankar och funderingar med. Någon som kan hjälpa mig tillbaka till att förtrösta på att Gud leder mig och tar hand om mig i allt!
Igår var en sådan dag när jag visste att jag var tvungen att ge upp mina egna försök och vända mig till Gud.
Hur jag vänder mig till Gud kan se olika ut från situation till situation, men det resulterar i detsamma - en större förtröstan och tro på att Gud kan och vill göra under i mitt liv. Han vill hjälpa när jag är villig att lyssna och ta emot.
Igår behövde jag någon med mer erfarenhet, vishet och mognad att se in i mitt liv och hjälpa mig att fokusera på rätt saker för att få ordning på det frustrations kaos som jag låtit växa. För så är det. Ingen frustration kommer utan att det först varit en tanke som blivit matad och sedan blivit alldeles mycket större än nödvändigt. Efter att jag delat mina något förvirrade tankar och funderingar med Melodie Leak,(som är helt fantastisk!(Tack för hjälpen!!)) och efter en stund av bön, så kommer en sådan frid från Gud! En lättnad, en vila, en frid, och en skön vetskap om att jag är på rätt väg igen. Frustration och oro är som bort blåsta, som att de aldrig funnits.
Resultatet blir för varje gång jag går till Gud och ger honom allt, att jag älskar honom så mycket mer! Jag ser mer av hans nåd och kärlek och jag har fokus tillbaka att göra det jag är kallad att göra.
Det finns alltid seger och framgång bakom varje svår situation om vi vågar kapitulera och vågar erkänna att vi inte klarar oss själva.
Jag har så många gånger gått hem, stängt dörren, tyckt synd om mig själv (velat att andra ska tycka synd om mig), men det leder ingenstans! Jag klarar inte längre av självömkan, för det är vad det är. Det är det äckligaste jag vet! Speciellt när jag upplever det i mitt eget liv. Men jag blir inte länge kvar i detta. Jag ser till att göra något åt det så fort jag upptäcker det. Men det har inte alltid varit så, för jag har inte alltid vetat hur jag skulle ta tag i detta. Jag har fått hjälp av olika personer genom åren och har insett att hjälpen jag fått har faktiskt inte alltid hjälpt.
Jag ska försöka förklara detta...

Skillnaden jag upplevt i hjälp som inte hjälpt och hjälp som varit effektiv är följande:
Hjälp som inte hjälpt:
Det hjälpet står för alla de gånger jag kommit till människor som lyssnat till min klagosång och bett fina böner om att allt kommer att bli bra. Gud kommer att ta bort det så småningom... Men fortsätt bara att prata om detta så ska du se att det blir bra.
Jag tror inte att sådan hjälp hjälper. För efter ett par dagar eller om du har tur kan det gå en hel vecka eller två innan problemet är överväldigande igen och det är dags för en ny omgång hjälp och så har du inte kommit någon vart.

Hjälp som hjälpt:
Hjälp som hjälpt mig är de gånger när jag hittat människor som lyssnat, bett men inte tyckt synd om mig utan har medkänsla med mig och sett vad jag behövt göra för att komma vidare. Jag har haft sådana här samtal tidigare och även igår tillsammans med Melodie blev det en sånt tillfälle. Jag går från samtalet med en läxa! Jag vet att det inte kommer att kännas jätte bra undertiden jag gör läxan. Det kan vara saker som jag måste ändra eller lämna och sånt gör ont, men när det är gjort, ja, jag vet inte hur jag ska beskriva vad som då händer, men det är en fantastisk upplevelse att få känna att jag växt som människa. Jag har tagit del av nya tankar och jag har tagit ett beslut att göra något åt det som inte är bra!

Här tror jag att det finns en nyckel. Ibland ältar vi för mycket utan att verkligen göra något. Vi oroar oss men gör inget åt det. Men jag har kommit till den insikten att jag vill jobba på min karaktär även om det gör ont. Jag vill bli mer lik Jesus och slipas för att tjäna honom bättre. Det är en utmaning, men inte en för stor utmaning. Inte om den Helige Ande får leda och ta bit för bit!
Jag njuter av att vara ett lerkärl i Guds händer. Inte av smärtan och förvirringen men av framgångarna och resultaten.

Du och jag kan göra det tillsammans om du vill... Men ingen annan kan besluta åt dig att göra något aktivt åt din situation. Det måste du göra själv.

Vill du som jag, lämna gamla mönster och åka ut ur hjulspåren och komma vidare med att utvecklas som människa?




Belive God

God sometimes remind me of what an amazing life I have since I left my old life and started to walk with Him. But even if it’s wonderful to go with God there are days of confusion and instead of trusting God and walk in faith I take over and start to walk in my own strange until I don’t know how I will handle the next day…

That’s when I need someone to share my thoughts with. Someone that will help me back to relay in God and help me to see that I can trust Him and know that He leads me trough everything!

Yesterday was one of these days when I knew that I had to give up all of my own efforts and turn to God.

The ways I use to get back close to God can look different from time to time but the result in the end looks the same – A greater trust and faith that God can and wants to do miracles in my life. He wants to help and when I am willing and open to listen and receive what He has prepared.

Yesterday I needed someone with more experience, wisdom and maturity to look into my life and help my to get the right focus to be able to deal with the frustrations and kayos that was growing in me. It just didn’t come over me, it actually starts with that I let the wrong thoughts grow in my mind. That is how it starts. No frustration will come jumping on you, it all starts with a small taught that we feed, little by little and became bigger than necessary.

After I shared my confused thoughts with Melodie Leak, (She’s just amazing! Thank You for helping me out!!) and after a time in prayer a relief from God came over me. A relief, a serenity, peace and a wonderful knowledge that I’m now back on the right track again. The frustrations and worries are gone like they never existed.

The result of going after God to give Him everything makes me love Him so much more! I see more of His mercy and love and suddenly I have my focus back on what is important and what I’m called to do.

There are always a victory and success behind every hard situation if we dare to surrender and admit that we can’t do everything ourselves.

Many times in these kind of situations I have gone home, closed my door, felt sorry for my self (and wanted others to feel sorry for me too), but that doesn’t led anywhere!

I don’t like self-pity and to do like I described, that is what it is, self-pity. That’s just ugly. Especially when I discover these things in my own life. Before in my life I would remain in this condition but now I make sure I leave this condition as soon as I discover it.

I haven’t always had the knowledge how to deal with these kinds of things. I have had help from different kind of persons during my life and I have realised that the help I got wasn’t any help at all even if their attentions were good.

I will try to explain…

The difference I have experienced in help that didn’t help and the help that was effective is like follows:

Help that didn’t help:

This help is about all the times I came to people that listened to my lamentations and prayed nice prayer about comfort and that everything will be made well and told me that God will in His own time take this away, you just have to be patient and wait for Him… until He takes it away we will keep talking about it and make a relief that way.

I don’t believe that this kind of help helps. At least not for me! To talk gives a relieve but to keep puddle and feed your feelings will not make it better in the long run. It might feel better for a day, a week or two if you’re lucky and then you’re back in the same place again without any progress.

Help that helped:

Help that have helped me are the times when I found people that listened, prayed but didn’t feel sorry for me but had compassion and saw what I had to do to get pass the situation. I have at some occasions had this kind of help in my life and yesterday was another example of this when I meet with Melodie. I left the room with a homework! And to leave with these kind of homework’s kind of a mixed feeling. I know that it won’t feel good when I sit down to do my homework because it might be things in my life that needs to be changed or even given up and to start a new direction. This mean to step out of the comfort zone. But when the homework is done and I’m stepping out to a new freedom with the knowledge that I’ve grown as a person, that’s just amazing and indescribable. I have heard and received new thoughts and taken a decision to do something good to change what makes me limited in my walk with God.

I think we have a key here. Sometimes we puddle to much without really doing anything about our situation. We worries, but doesn’t do anything active to take steps away from it. I have come to the conclusion that I want to work on my characters even if it hurts. I want to become more like Jesus and let him mould me so I can serve Him in a better and more effective way. It’s a challenge! So if you let the Holy Spirit lead you through you will see how how you will grow and change.

I enjoy being a lump of clay in Gods hands. The pain and the comfusion I might not enjoy so much but I lov the progresses and the results!

You and I can do thid together if you whant to… But no one else can tae the decision for you to do an active change in youre situation. Only you alone have to take this desission.

Do you have the same decire as I have, to leave old habits and leave the road you walked so many times and be renued by the Spirit of God?

Facing The Giants

Tears are not always bad. I actually feel so relived after yesterdays a whole lot of crying!
I meet some GIANTS in my life and that specific one seemed to overwhelm me and make me week and unsure. But with good friends help and long times in prayer the giant became smaller... And today in my morning prayer I could smell some victory coming. Not that I'm there yet but to decide to take authority over the thoughts and to give the thoughts back to God every time they come, made me stronger.
To have faith that God will provide for my personal needs and longings, I'm not talking about money, seems harder than to have faith for someone else. Why? I don't know. Maybe you experienced the same thing.
I personally think that this is the time were the soul is speaking to loud in me and that the Holy Spirit in me needs more room.
A lesson I learned in Mission SOS Bible Collage is to pray the hardest when I don't feel like it that is the time I need it the most. And it hit me again.
I came home after hours on my scooter, who knows were?, and watched the movie Facing the Giants. Again tears were running like floods and something in me got healed. A peace came over me and instead of asking God why and when, I started to thank and praise him for everything has done and is going to do.
I love standing in faith and see the miracles of God just pouring down from heaven! I’ve seen it so many times in my life and in others lives and it makes me trust in Him even more!
I love my Lord and Saviour! I love that worship song that goes "where would I be if you hadn’t done this for me, where would I turn if I didn't have you?" I have been thinking about that a lot. I wouldn’t have been a Missionary, been to Uganda, Ethiopia or US. I probably would still have been in hospital struggling with life and death, live or not live. But I'm not! I'm perfectly healthy and love life and everything that comes with that, even times of need. That's when none can compare to the God that gave me life, hope, love and all the other blessings in my life.
I'm so blessed!

Surprice Nick!

Jag har varit på en härlig tillställning på resturang Red Lobster. Ett överrasknings Party för Nick som arbetar med församlingslanteringarna som Allison Park Church gör.


Innan det hela började åkte Lindsy och jag till en Party affär för att köpa helium ballonger, tallrikar och en pi...... nånting. Jag vet faktiskt inte hur man säger det oret och än mindre hurman stavar det. men det är en pappersgrej som denna gång så ut som en fotboll som man fyler med godis. Innan man slår den med ett baseboll trä så ska man snurra personen som ska slå den och sen ska den som slår helst ha förbundna ögon, men det blir lite farligt... Så Man ska slå pappersgrejen så den går sönder och sen ska man äta så mycket godi man orkar.... Kul grej!



Man kan lugnt säga att kalas här har teman. Så allt efter personens intressen vilket denna gång var i fotbollar denna gång, tallrikar, ballongen och nummer plåtar, tårtan och paketet.

Här ser ni Pi.... grejen till vänster och nummerplåts tårtan till höger.

Så Amerikanskt! Så Kul! Det är verkligen som att leva i de Amerikanska filmer jag sett... Jag älskar USA, ja jag har sagt det förr, men det ÄR Fantastiskt!

Mode Show!

Det var en spännande upplevelse. Mycket av kläderna var väldigt fina medan andra kändes som att de var hämtade ur temat "det var bättre förr", och de var nog så också. Men bara upplevelsen var värt allt. Modellerna var Allison Park Churchs härliga medlemmar, både smal och rund, vilket gjorde att fler än vanligt kunde känna att det finns snygga, mode riktiga kläder även för oss med lite kött på...

Jeff och Melodie var två av modellerna.

Ett helt gäng modeller, unga och äldre...

Orkan!

Jag har varit med om en lite väl spännande upplevelse. Det har gått en orkan från södra USA som har rört sig uppåt. Så igår när vi hde samlats ca. 15 - 20 st. för att se Steelers så gick strömmen och vinden bara tilltog. Träd föll över vägarna och strömmen har varit borta i de delar där orkanen gått fram. Vi var bara i utkanten av den men ändå drog orkanen ner enorma träd som gjorde sönder elledningar som hängde ner över gatorna.
Vi var bara i utkanten och ändå ser det ut såhär utanför vårt hus....

Igår kväll var det full trafik av brandbilar som försökte rensa gatorna från ned fallna träd.

ÖS REGN!

Min moppe är fantastisk!
Det hade regnat när jag kom ut i morse så jag torkade av den och åkte iväg. När jag kom ut till vägen öppnade himlen sig och regnet fullkomligt forsade ner. Ibland var det vatten ända upp där fötterna är.
Så vad kan man göra mer än att skratta när man kommer till kyrkan och ser ut som att man glömde torka sig efter duschen.
Så jag torkade successivt under dagen och när jag var redo att åka hem så duggade det bara. Skönt! Men kläderna får nog ta en sväng i tumlaren innan jag går ut på restaurang ikväll. Red Lobster. Det blir spännande.
Vi hörs!

Moppen!

Visst är den fin! Den tar mig vart jag vill.... när det är bränsle i den...
Jag missade den detaljen idag när jag skulle till jobbet...
Men en härlig vän och bibelskole elev, Lyndsi, räddade mig och hämtade mig med sin bil.

Alldeles ny och fin, jag sätter helt klart en ny trend! Folk är bara vana vid bilar och vissa tittar så de glömmer köra när det blir grönt, andra händer sig ut genom bilrutan och vinkar, de som kör motorcyckel gör tummen upp och glada bibelskole elever ropar mitt namn...

Helt enkelt jag har gjort succé!

(Lyndsi och Jag)

Huset!

Ja, här bor jag faktiskt!

Fyra garage! Varav ett dubbelgarage.
Jag har hela våningen över dessa.

Bakgården...

Baksidans altan och balkong...

Huset rymdes inte i kameran...
Men nu ser ni i alla fall mitt sovrumsfönster, längst till höger på taket.

Vi tittar in en annan dag...

USA!

Här kommer lite av mina första USA bilder. Jag fick ju vara i New York ett dygn! Det var spännande, bara flygplatsen var ett äventyr!

En hel vägg med reklam TV!

För att komma till Hotellet där jag skulle bo fick jag leta mig till ett Air Train, (som ni ser på bilden) för att hitta rätt hållplats och sedan ringa med en snabbtelefon till hotellet som kom med en buss och hämtade upp mig.
Jag kom fram till slut, men det tog tid med all packning.

Jag åkte till flygplatsen efter frukost bara för att vara säker att komma med till Pittsburgh, så det blev en hel del väntan, men på en flygplats som denna gör det inget. Massor med folk, mat och saker som händer helatiden!
Bara att få i sig mega hamburgaren tog en hel del tid!
(Jag var nog för hungrig, det blev ingen bild på den.)

Kan man ha det såhär bra?!

Jag njuter verkligen av livet! Idag var ändå en dag när det kunde varit jobigt men jag har ju fantastiska vänner här som ställer upp när det blir problem.

Så på eftermiddagen tog jag en tur till Mc Donalds och fick mig lite god och hälsoriktig mat och till efterrätt en fantastisk glass med chokladsås som jag tog med mig till Hampton Park. Jag la mig i skuggan under ett träd, åt min glass, sov en stund och njöt av att bara vara och inte behöva göra något särskilt. Bara varva ner, reflektera över allt som hänt den senaste månaden. Jag har faktiskt varit i USA i en månad, imorgon. Det känns som bara någon vecka!

MCM Ministry School

Nu har vi äntligen startat! MCM Ministry Schools första elever är på plats. De är så fantastiska och så taggade.
Jag kommer själv ihåg den första skoldagen när jag själv satt på SOS Missions Bibelskola och fick höra information, regler, inspiration och mycket annat, det var spännande och mer än vad jag förväntat mig blev det. Så jag ser verkligen fram emot att få följa dessa härliga elever på deras resa där jag vet att de kommer att utmanas, växa, gråta, skratta... Så var det för mig i alla fall.
Jag tänkte visa någon bild från första skoldagen.

Andy, Kate och Brian leder oss i Lovsång.

Se bara vilken fantastisk skara blivande missionärer, församlingsplanterare, församlingsledare, barn/ungdoms pastorer...

Cullen (ansvarig för bibelskolan) och Peter (Mission SOS representant) håller i trådarna och ser till att eleverna får en fantastisk start.

Jag måste säga att jag har det bästa jobbet någonsin. Jag har privilegiet att få vara missionär! Jag älskar det jag gör och vill inget annat än att gå dit Gud kallar mig att gå! Nu är det en tid för att göra det möjligt för andra att få sina liv förvandlade och ta nya steg i livet, och jag njuter av att se deras entusiasm.