Changes...

God started to prepare me to be ready for changes when I was in US. And I prepared as good as I could. Today I'm glad that I listened to the woice of the Holy Spirit. My life have changed compleatly the last four weeks. Relationships in my family are getting so much better and stronger. My relation with God hv been groving so much stronger and deeper and to begun with I did not understand why... But now I know...
There are great changes going on in the church and except that I got some wierd thing in my throat that effects my whole body. It makes me tired and out of 24 hours I sleep about 16-18 hours every day. I'm relly not used to be so nonsocial and to feel like I'm wining and complaining all the time.

Now when I look back I eaven could feel something was wrong with me during my 3 mounth in Pittsburgh. I eaven remember that I fell asleep on my desk one day... And I needed a lot of sleep every night. And I felt like I was wining and complainin about things that I usually don't pay attention to.

So life isreally changeing... Tomorrow I will start a medication that I will take the rest of my life, (according to doctors) but not my doctor. She is an fantastic one. She is a Missionary and know how to pray for healing!
So now when they will take more tests to look for cancer I have a praying doctor that proclaimes healing over her patient!
So that's what I do too. God is as much my healer today as He was when He healed me from eating disorder, and a to short leg that grew out and I could countinue.

And I love that I have friens and family to support me when I feel weak.
The Joy of the Lord is Still My Strength!
If you are one of those that need strength, then go to allisonparkchurch.com and click on media library and find and listen to the sermon "What If I Lived A Greatful Life."
Thake a breake and thank God eaven if you have all circumstances against you, God is for you and He is always worthy to be praised!

Walking

Wow, we are really a walking people over here! I have been working three days this week that means that I have been walking to work 30 min. and home from work 30 min. and at work going for a walk to exercise the person I working with. So the last three days I have been walking for at least 5 hours. And that's just for work. In this five hours I did not include to go to buy food, and to go to my friends house to do my landury (since I can't find where Nina usually does her landury.)
People are stearing at me when I buy Pepsi and chips and stear eaven more when they see that I'm eating it eaven if it's not weekend. It's like I'm the worst sinner ever. (Eaven the non christians are looking at me like I'm a great sinner!)
People in Sweden could really need to go to America to get some freedom! Wow, we Swedish people are so stuck in traditions and habits that we judge others that are going beyond this unspoken rules.
It's really fun to watch your own cultur and laugh at yourself. I can see me in so many of them and think "am I really like that?" and realise that I am.
I will never forget how people were stearing at me driving my scooter with wide open eyes and somtimes mounth and how I probably did the same thing watching people eating chips for lunch for real!
But now I think I'm changeing. I love to walk, but I do love chips and soda. So last week I didn't have time to make some bread for breakfast so I had some chips and milk and this morning I had bread but the milk was all gone so I had Pepsi.
In the ears of a Swede that's probably horrible, in my mounth it tasted wounderful. You Swedes don't be so hard on your self! You Americans don't laugh to much at us beeing silly!

It's good to be back to see my friends here and at the same time I miss all my American friends so much. I'm glad I got to meet Pastor Jeff this week. WOW, that was great teaching! And tomorrow I get to hear Pastor Jeff again. I'm excited!

And who knows, if the sun is out I might walk home from church! It's just an hour of walking...

Back in Sweden

My last few weeks have been quite intence. So today I have a day off, no cellphone nothing that can take my time. This is the day I really realised that I'm back in Sweden! It took me five days to come to that insight... I didn't want to accept that I had to leave America, the school, the church, my friends. It almoast made me depressed, but I decided to not go there so that's why I have a day off.
I needed to fix myself. That's what Rebeckah told me in bible collage when I needed to pray. "Go and fix yourself!" So today I'm going through my life, cover everything in prayer. Laughing and crying with God! My focus is back in the right pocission and I'm ready to recieve and give the Love of God again.
Today the Holy Spirit told me so many things as I was reading through the book of John. As I was readig He reminded me of the song that says I'm trading my sorrows for the joy of the Lord... Yesterday He made me qoute the joy of the Lord is my strength. Somtimes it's just there and I rejoice when I speak it out loudly, but yesterday rivers of tears and a great pain in my heart told me that what God says is true wheter I feel it or not!
I Love to have time with God when I'm not in a hurry. Today I'm not on my way. Nothing that that takes my time more than bible reading, praying and worshipping! It's a wounderful day! And believe me, to be in the presence of the all Mighty God does fix everything! And to say that the Joy of the Lord is my strength is no longer a struggle, it's a pleasure, it's a gift, it's an honour! It's the work of my Dad, my Lord and my Saviour!

Livet är vackert, underbart! Life is beautiful, wounderful!

Det är förändringarna som gör det. Gör livet spännande och njutbart.
Jag hade en annorlunda dag igår. Dagen började fantastiskt med en härlig bönetimma medan det fotfarande var mörkt ute. Så kom en växling jag inte var beredd på som tog mitt fokus och gjorde mig okoncentrerad. Så okonsentrerad att jag fick lägga arbetet åt sidan och prata med den Helige Ande en stund. Det hjälper alltid. Bara en stund efter att jag släppt rädslan för att förlora det som ligger så djupt innom mig, kom välsignelsen och glädjen. Efter ännu en liten stund i bön kom den starka vissheten om att Gud är med mig och han välsignar mig när jag lägger ner alla min egna försök och vågar lite på honom.
Omvälvande, vackert, underbart!


The changes is what makes life exciting and enjoyable.
Yesterday were different. My day started with an amazing hour of prayer while it still was dark.
An unexpected, sudden change took place and made me loose focus and made me unconcentrated, so unconcentrated that I had to lay my work aside and to go into prayer. That always helps, a time with the Holy Spirit. A moment after I let go of the fear of loosing what I so deaply desire the blessing and the joy came to me. Another moment of prayer, and the strong certainty that God is with me and that he blesses me when I surrender to him and trust him.
Overturning, Beautiful, Wounderful!

Sommar! Summer!

Sommaren har inte lämnat Pittsburgh än! Även om ögonfransarna fryser ihop ibland på morgnarna på väg till kyrkan så är det skönt på dagtid. Igår tog jag en tur till North Park och hittade ett mysigt ställe där jag kunde få njuta av sol, värme, Beth Moore läxa och en liten tupplur...

The summer hasn't left Pittsburgh yet. Eaven if my eyelashes freeze togheter in the mornings on my way to church the day time temperature is very nice. Yesterday I rode my scooter to North Park where i found a nice spot to enjoy the sun, the warmth, my Beth Moore study and a short nap...

Pittsburgh 250 År! (Years)

För alla er Svenskar måste jag säga att Pittsburgh är såååå vackert! Jag njuter verkligen. Igår fyllde denna fantastiska stad 250 år så jag fick möjligheten att åka in till stan och se på fyrverkerier.

To all Sweds, I have to tell you that Pittsburgh is soooo beautiful! I really enjoy it. Yesterday this amazing town turned 250 years. I got the opportunity to be there for the fireworks.






Här är en filmsnutt för er som inte kunde vara med!

This is for you that coulden't be there!

GLÄDJE! JOY!

Tro är nåt av det bästa jag vet! Inte bara att tro på Gud utan att tro Gud, att lita på honom. Jag kan se att det är fler än jag ute på nätet som fascineras av detta ämne. Det har alltid varit något som legat nära mitt hjärta och som jag gärna läst och studerat. Och nu igen har jag förmånen att hamna rakt in i en undervisnings serie av Beth Moore som handlar om just att tro Gud för större saker. Vi har inte hunnit så långt ännu, men jag ser att det som vi nu studerar lägger grunden för att gå djupare in i att tro Gud.
Jag tror att jag ibland har för liten tro på mig själv. För jag vet att Gud gör det han sagt. Det är ju hans natur.
Så när jag tar steg i tro, så har jag många gånger fått lära mig att be en gång i tro och sedan bara tacka Gud och vänta. Men hur länge ska jag då tacka och vänta?! Ibland kan detta kännas som sju evigheter och lite till... Jag vet, tro mig jag har gjort det och jag väntar fortfarande tålmodigt på en del svar. Varje gång jag hamnar i stadiet vänta, kommer Gud med en sån frid och glädje. Jag kan vara hur frustrerad som helst i min själ, men ändå så är jag så fylld av en helt otrolig glädje. Jag kan inte riktig förklara denna glädje, men den bara finns där och bubblar. Den får mig att fortsätta tacka och tillbe Gud även om inte mina känslor riktigt säger detsamma.

Jag kan ge exempel...

Harvest Cry, Maj 2006 i Märsta, Arlanda Stad fick jag en så tydlig kallelse att åka till Afrika efter bibelskolan. Det gick liksom inte att tvivla på. Så när skolan väl började i September visste jag att det skulle bli ett fantastiskt år att jag skulle bli väl rustad för att ge mig ut på nya äventyr med Gud.
Eftersom omständigheterna inte varit på topp många år innan bibelskolan gjorde att jag inte klarade att både jobba och gå skola, vilket innebar att jag sa till Gud att jag behöver en lösning på detta. Jag har utgifter men inga inkomster, jag behöver din hjälp. Jag bad verkligen enkelt för jag vet inte hur man ber med fina omständiga ord och har inga intentioner att lära mig heller... Så efter detta fick jag bara tacka Gud för varje dag jag hade mat på bordet. Gud gav mig faktiskt en familj som svar. Gary och Rebeckah ni är FANTASTISKA! Så jag fick äta American style, men i Sverige. Verkligen en välsignelse.

Strax före jul fick jag en påminnelse om ett lån jag hade för tidigare studier och att det var dags att betala igen. Det var en rätt stor summa. Istället för att få panik började jag titta på vad Gud gjort i mitt liv när det kommer till försörjning under hösten. Jag hade aldrig varit utan mat eller kläder och alla bibelskoleavgifter var betalda. Så med det i bagaget så var det bara att fortsätta. Om Gud kunnat hjälpa mig att få ekonomi för bibelskolan hela hösten så varför skulle det nu falla på att jag måste betala ett lån? Jag bara visste att det inte var tid att hoppa av skolan för att ekonomin såg ut som den gjorde. Så under jul ledigheten jobbade jag ett par dagar och fick ihop pengar till lånet, inte allt men en god bit.
Så när jag kom tillbaka till skolan i Januari gick jag in på mitt internet konto och betalade skulden. Hela skulden! Ja, jag vet inte heller vart de pengarna kom ifrån. Men med skulden betald kan jag säga att min tro för Guds försörjning skulle verkligen fungera hela våren också även med en missionsresa inplanerad.
Jag tror aldrig jag har fått så mycket gåvor som under den våren. Det kom pengar överallt ifrån. Jag kunde betala skolan, och fick gåvor från församlingar för att åka på missionsresa.

Så i juni när skolan var slut och jag visste att i september bär det av till Etiopien, jobbade jag för att få pengar att betala för resa, uppehälle, visum m.m.
Men kvällen innan visumet skulle vara betalt hade jag fortfarande inga pengar. Så jag la mig med en visshet att om det verkligen var Guds vilja att jag skulle vara missionär i Etiopien så skulle han lösa detta.
Så dagen när visat skulle vara betalt gick jag till banken i ett ärende för jobbets räkning. När jag var påväg ut från banken fick jag en tanke att jag det var dags att föra över pengar för visumet. Så jag log lite för mig själv när jag gick för att göra en överföring på internet. Men när jag öppnar mitt konto ser jag att jag har pengar till visum och även för att köpa mat så jag skulle klara mig resten av månaden.
Med tårar av glädje lämnade jag banken och visste att det nu skulle bli verkligt, jag skulle till Afrika på riktigt!
Så jag jobbade allt jag orkade den sommaren och fick ihop en god summa pengar som täckte flygresa och de grejer jag behövde ha med mig, men försäkringen och uppehället var fortfarande inte löst.
Så kvällen innan uppehället skulle vara betalt var jag lite nere. Jag hade inga pengar och behövde 10 000kr. Så när jag lagt mig kom jag på att jag inte hängt tvätten, så jag gick upp för att ta hand om den. När jag är mitt uppe i att hänga min tvätt ringer telefonen. Den på andra sidan säger att hon varit i bön och att hon upplevt att hon fått ett tilltal att hon skulle ge mig 10 000kr. Hur reagerar man då? Jag vet faktiskt inte... Jag kommer inte ihåg, men jag tror att det var alla reaktioner i kroppen som man kan ha fast på en och samma gång.
Man kan väl tänka att det skulle vara nog här. Men eftersom inte försäkringen var betald och jag inte hade några pengar för att resa inom landet, fickpengar och till annat som kommer att behövas när an är ute, så slutar det inte här. En församling bestämde sig för att jag skulle bli deras missionär så de betalade både försäkring och en månatlig summa pengar. En annan församling ville ge en engångssumma och många härliga människor kom med kuvert med pengar.
Jag tror verkligen på en överflödets Gud. Men jag tror också att det finns något att lära sig i detta. När du ber för att Gud ska försörja dig, be om mer än vad du själv behöver. Varför? Det finns fler som behöver bli välsignade! Du måste så i tro för att få skörda. Jag är helt övertygad om att detta inte bara gäller det ekonomiska. Men jag har verkligen fått se hur Gud bara öser välsignelser över mig när jag själv sår. Under bibelskoleåret visste jag att det fanns elever som inte kunde betala för sig så många gånger i tro tog jag det jag själv fått för att betala för mig och gav det till någon annan utan att de fick veta, så egentligen välsignade Gud mig dubbelt eftersom jag aldrig själv hade för lite. När det var dags att betala för missionsresan tog vi upp ett offer i klassen till de elever som inte hade möjlighet att komma med på grund av pengar och även då la jag en stor del av min missionsresa i tro på att det funkar att så och skörda.
Under allt detta och även nu, (se bara vilket hus jag bor i och inte är jag hungrig!), så ger Gud mig sån glädje och välsignelse. Jag älskar att få! Det gör jag verkligen! Jag älskar Guds välsignelser! Men det finns inget bättre än att få GE i tro. Att inte först säkerställa min egen situation utan att ge först och i tro vänta på att Gud ska ösa sina välsignelser rakt in i mitt liv. Jag har aldrig blivit sviken i detta.

Jag kan tänka mig att som bonde måste det vara fantastiskt att få skörda i slutet på sommaren och veta att det finns mat för vintern. Men om bonden bara gillar skörden och inte sådden så kan jag med all säkerhet säga att det kommer inte att bli någon skörd för den bonde som inte sår.
Visst kan det låta enkelt. Men den månaden, de veckorna, de dagarna, kvällen innan de 10 000kr. skulle vara betalda var inte helt utan funderingar hur det skulle lösa sig, vart skulle pengarna komma ifrån. Ju närmare inbetalningen ju svårare att hålla tårarna tillbaka och ropa till Gud "du sa ju att jag skulle åka! Jag har inte pengarna! Hur ska jag göra?" och att få till svar "du ska lita på Mig och låta Mig göra."
Gud har verkligen bara fortsatt att välsigna mig och Han ger mig tro som för med sig så mycket glädje i mitt liv.




Now my blog in English:

Faith is something that I really like. Not just beliving in God, but to believe God, to trust Him. I can see that there is more people on the internet that are fascinated by this subject. This is something that has always been close to my heart and that I have read about and studied. Now again, I have the ability to come right into a series of teaching with Beth Moore that is exactly about believing God for greater things. We are not far in the study, but I can see that we are laying the foundation to go deeper in believing God.
I think that sometimes the problem is that I don't believe in myself. I know God will do what he told us, it's His nature.
So when I take a step in faith, many times, God taught me how to pray in faith and then to continue to thank God and wait. But for how long am I supposed to thank God and wait?! Sometimes this can feel like an eternity and some more...I know, believe me, I have done that and at this time I am still waiting patiently for some answers. Every time I come to the place of waiting, God is filling me with such peace and joy. My soul can be so frustrated, but I'm still so filled with the complete joy. I don't really know how to explain this joy, but it's just there, it keeps bubbling inside me. This joy makes me continue to thank God and to worship Him, even if my feelings do not stay the same.

I can give some examples...
Harvest Cry, May 2006 in Marsta in Arlanda Stad, I got a calling from God to go to Africa after bible college. I couldn't doubt that calling so when the school started in September, I knew it was going to be an amazing year and that I would be well equipped to go on new adventures with God.
Since my circumstances haven't been good up to that point, I wasn't able to work and go to school. That brought me to God and I told Him I needed a solution for this. I told Him I have bills, but no income, I need your help! When I'm praying I use simple words, because the long nice ones I never learned and I have no intention to... after this, I started to thank God that I would have food on the table everyday. And as an answer to that prayer, God gave me a family. Gary and Rebeckah, you are AMAZING!! I got to eat food with American style while in Sweden. It was a real blessing for me.
Right before Christmas, I got a letter stating that my school loan bill needed to be paid in January. It was a lot of money. Instead of panicing, I started to look back on what God has done so far that fall in my life when it comes to providing provision. That fall, I hadn't been without food or clothing and all my college tuition was paid. If God had helped me with finances this whole fall, why would I have to stop school just because I had a loan? I knew it was not time for me to stop school just because of finances, so during my Christmas break I worked a couple of days and got some money, but not enough to cover the loan. When I came back to school in January, I checked my internet account, and I was able to pay the whole loan! Yes, I don't know where the rest of the money came from, but when the loan was paid, I could tell that my faith for God's provision would work for me the whole spring semester too, even with the coming mission trip.
I don't think I have ever gotten so many gifts like I did this spring. Money came from everywhere. I could pay the school tuition and I got gifts from churches to go on my mission trip. So in June when school was over and I knew I was going to Ethiopia, I worked to be able to pay for traveling expenses, rent, and my visa, etc.
The night before the visa was supposed to be paid, I still didn't have any money for it. When I went to bed, I knew that if it was the will of God to go to Ethiopia as a missionary, He would provide for me. The day the money was due for the visa, I went to the bank while I was running errands for my job, it came to my mind it was time to transfer the money for the visa. So, I smiled to myself when I went over to do the transferring, I opened my account and saw that I had money for the visa, and also money to buy food for the rest of the month. With tears of joy I left the bank and I knew it was real- I was on my way to Africa! That summer, I worked as much as I possibly could and earned the money to cover my airplane ticket and everything I needed to bring. The insurance and the rent money was not paid.
The night before the rent was suppposed to be paid I felt down in my spirit. I didn't have money and I needed $1500. So I went to bed and I almost fell asleep when I realized I hadn't hung up my laundry. I went up to take care of it and while I was there my cell phone rang; the girl on the other side told me she had been in prayer and God told her that she should give me $1500. How do you react then? I actually don't know... I don't remember, but I think I reacted with every kinda of emotion that you can possibly have at the same time. You might think it ended here, the insurance and pocket money was not covered, and I didn't have any money. It doesn't stop here, one church decided that I would become their missionary, so they paid for both the insurance and a monthly gift. Another church wanted to give a one time gift and lots of amazing people came with envelopes and gave me money.
I really believe in a God that is the God of abundance. I think we have something to learn in this: when you pray, God will provide for you. You have to pray for more than your own needs. Why? There are more people out there that need to be blessed! You have to sow in faith to be able to harvest. I am convinced that this is not only for finances, but in all areas. I have really experienced how God pours out blessings over me when I sow.
During Bible school, I knew there were students that couldn't pay for themselves, so many times I took steps in faith and paid for someone else without them knowing about it and I waited for God to bless me again to pay for my own tuition. So many times God blessed me double because I never lacked anything.
When it was time to pay for the mission trip, we took an offering in the class for the students who couldn't go because of money. That is one of the times when God challenged me to give almost everything I had for my own mission trip and sow it in faith and to believe that I would reap.
During all of this and even now, (look where I live and I haven't been hungry since I came here!), God just poured out His joy into me.
I really love to recieve! I really do! I love the blessings of God! But there is nothing I love more than to give in faith. To first go and sow into someone else's situation and to wait in faith that God would pour His blessings right into my life. I just love that! God has never let me down in this. I can imagine as a farmer it is amazing to harvest at the end of summer- to know there is food for the rest of the winter. But if the farmer only likes the harvest and not to sow, I surely can tell there will be now harvest for the farmer who doesn't sow. Doesn't this sound so easy?
The months before I was waiting, the weeks, the days and the night before the $1500 came, that was not without frustration and wonderings of how everything was going to be solved. I questioned where the money come from. The closer it cameto the due date, the harder it was to keep the tears back and cry out to God, 'What am I going to do? You told me I was going, I don't have the money. What am I going to do?'. Then God said, 'You are going to trust me, and let me do it.'
God just continusly blesses me and He gives me faith that brings so much joy into my life!